Alla inlägg den 14 januari 2018

Av Annika Fjällström - 14 januari 2018 12:43

Hej fina!

Det stormar och är lugnt samtidigt. Jag vet en massa där jag inte vet vad det blir för resultat. Jag vet. Att tilliten är det jag ska ha. Att allt är som det ska.

Livet händer. Låta livet hända. Att jag tror att jag styr mitt liv är inte så säkert. Livet händer ändå. Har ni tänkt på det? Om jag tillåter det hända lite enklare och inte kontrollerar det så. Då ser jag klarare. Det har blivit så de sista månaderna. Den sista veckan. Wow säger jag. Vissa skulle kalla det uppvaknande p g a min mammas bortgång. För mig öppnades dörren lite snabbare än jag själv vågat tidigare.

På kursen så hade jag bestämt mig för att våga kliva över tröskeln. Jag hade tagit ena benet bara. Och nu i ett steg, är jag över. Och jag är väldigt förvirrad i ett kaos av allt. Vad är mitt? Vad är andras? Vad vill jag och vad ska jag. Det känns brått, och lugnt. På en gång.

Det brådskande för att det river och kliar i mig av allt jag önskar och det jag också inte kommit fram till än. Det lugna, det är att jag äntligen vågar. Jag vågar mycket nu. Och jag vågar ha stark tillit. Att allt är som det ska. Att jag kan se tillbaka sista året hur pusselbitarna fallit på rätt plats. Det hände och så blev det så,,, och det ledde till det beslutet som,,,

Sedan känner jag att någon eller något ska fram i ljuset. Som om jag inte hör så bra. I den känslan vill jag bara vara. Ensam på en resa till solen. Det drar så kraftigt. Och ska jag dit. Eller om det är mitt ego. Så lär jag veta när och om det dyker upp.

Jag vill gråta. Skratta. Skrika. Gömma mig. Gå ut i naturen och gå länge. Allt bubblar. Och känslan att inte få fatt i det. Är ju galet frustrerande och kul samtidigt. Eftersom, som jag skrev,har tillit. Tålamod däremot. Det är ju mindre lätt.

Att inte bli påverkad av andras tyckande tränar jag också på. Jag har oftast klarat av att följa mitt hjärta ändå. Jag har även lärt mig, att det som är svårt att förklara för andra, det behåller jag själv. Så slipper jag stressa mig för saker. Som det här jag berättar för er. Det blir ju kryptiskt. Och samtidigt så har jag inte kunskapen än att sätta ord på saker. Om livet och döden och annat. Jag vet det jag vet genom erfarenhet. Och det är inte bara att skriva om. En dag. Kanske.

Så att vara nöjd där jag är, fast mitt tålamod tryter. Haha. Där är jag nu. Att vara i det och njuta av nästa steg. När det kommer. Stanna upp. Leva nu.

Vad gör du för att våga stanna upp?
Kram// Annika

Presentation


Älskar att skriva. Om livet, tacksamhet, glädje och svårigheter. Om barn och barnbarn. Lifvet helt enkelt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards