Hej fina!

Nu har jag försökt skriva flera gånger och fått ta bort. Mina tårar har varit i vägen så jag har inte sett klart. Varför? Min lilla mamma gick hastigt bort i söndags morse. Att vakna av ett sådant samtal, är chockande och gör hemskt ont. Så svårt att förlora mamma.

Hon har ju inte varit helt frisk de sista åren. Ändå pigg och full i humor när vi hälsat på. Det jag lidit för, för mammas del, är att jag dels inte kunnat på grund av mina omständigheter, hälsat på, dels att hon inte kunnat få göra saker hon tycker om, utan fått vila mycket.

Att inte kunna åka dit som jag ville, känns så tungt nu när hon inte finns kvar i det fysiska livet. Jag fick inte vara med. Ändå kan jag inte ångra något som inte gick. Fast det smärtar i mig. Jag kunde aldrig veta, hur ont det gör, att inte kunna åka dit mer.

Att få den där klappen på kinden, som hon alltid gav. Den har funnits så länge jag minns. Det har inte alltid varit lätt, absolut inte för mamma. Att få den där hårda kramen som inte vill släppa och se dina tårar av kärlek varje gång, och orden, jag älskar dig med.

Hon har strävat och slagits hårt för att leva och överleva. Aldrig satte hon sig främst. Hur fattig hon än var, fick vi alltid något. Vi var hela och rena som barn. Och jag kan inte förstå, hur hon tagit sig igenom så bra som hon gjort. Aldrig någonsin klagat över sitt liv. Och aldrig, har jag hört henne säga något dumt om någon människa. Varit arg på de som varit elaka, ja. Fast aldrig varit nedsättande eller fördömande.

Det största hjärta. Min förebild. Utan dig mamma, hade jag aldrig varit så stark som jag är i mitt. Då hade jag inte vetat hur man gör. Inte ens att man kan vara så stark. För det du har gått igenom, det är ett liv som inte någon borde få ha hälften av ens.

Sedan din glädje. För oss alla barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Tror att mitt var det 21 i ordningen! Jag har tappat räkningen, det gjorde du inte. Inte på hela tiden som du fick vara frisk. Du visste allas födelsedagar till och med.

Min fantastiska mamma. Jag vet att du får dansa med pappa och dina bröder nu. Som du längtat efter det. Det var inte länge sedan du sa just det. Va kul det skulle va att få svänga mina lurviga. På ren norrländska. Sa du så. Nu får ni njuta däruppe i himlarna, utan smärta och i ren kärlek.

Älskade mamma. Sov i ro. Jag älskar dig så innerligt, kommer alltid att göra. Vi ses igen. När min tid är. Älskar dig!

 

Diana

10 januari 2018 12:08

Beklagar sorgen...

http://quipuskennel.bloggplatsen.se

Annika Fjällström

10 januari 2018 12:51

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...