Hej fina!

Sitter på brandstationen och väntar på min pojkvän. Jag har kört min rehab i gymmet medans han har tränat. Oj så svårt det är, att inte träna ordentligt som jag alltid gjorde förr. Att veta att styrkan finns där, alla övningar jag längtar efter. Och samtidigt göra mitt lilla, sakta och metodiskt, vilket faktiskt är svårare än du tror. Att lära nervsystemet nya vägar. Gör vi det vi kan redan, lär sig inte kroppen något nytt. Sedan hitta balansen utan något värre bakslag. Där önskar jag att jag hade hjälp.

Har tänkt att söka till Vintersol på Teneriffa, det skulle vara skönt att få rätt hjälp varje dag, en längre period,så jag kommer igång ordentligt på fötter igen. Det är även snart dags för medicinsk botox. Det är den som tagit mig över tröskeln till att kunna starta min rehab. Tyvärr vill inte mitt landsting ge mig injektionerna, så jag får bekosta själv. Och det gör mig än mer enträgen att få börja jobba så jag har råd. Vilket ekorrhjul. Det löser sig väl.

Så efter att vi äntligen fått vara tillsammans på heltid jag och Christer, så vi fått komma närmare och lära känna varandra mer, ska det samtidigt bli skönt att komma in i vardagen. Där kan jag ta tag i allt jag känner, pockar på, hemma. Det blir att jag får vänja mig vid att inte vara tillsammans varje dag. Tufft fast såklart går det. Just nu ser det ut så och jag är inte redo att flytta uppåt igen. Om framtiden vet jag inte, så jag tränar på att vila i att allt är som det ska. För det är det.

Längtar även bort till värmen. Jag kan inte släppa känslan när jag åkte själv. Å andra sidan skulle jag nog längta ihjäl mig efter Christer om jag åker ensam. Det kanske blir en kortare resa till våren där jag blir borta bara tre nätter. Får se då. Jag vet att det har med min s k kostym att göra. Den är alldeles för trång just nu! Behöver vara i mitt eget, utan yttre påverkan och få ordning på mitt inre ännu mer.

Så mycket jag vill och samtidigt vet jag inte fullt ut vad allt är. Jag ska väl inte veta heller, utan låta det komma till mig. Det här med tålamod är inte min grej haha. Vill ju veta saker innan jag vet. Typ. Och ta tag i saker innan de existerar ens.

Så 2018! Här kommer jag! Livet är inte enkelt alltid, det är saker som händer, och allt är precis som det ska. Det är ju det som är livet. Och jag är så glad att jag kommer ur situationer starkare och snabbare än jag gjorde förr. Stolt över mig. Och min utveckling.

Ha en fin dag och le mot en okänd.
Kram// Annika ??

Från Steam hotel, när vi var dit. ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...