Direktlänk till inlägg 29 november 2017

Lugnet och stormen

Av Annika Fjällström - 29 november 2017 08:16

Hej fina!

Alltså, så mycket händer och jag försöker verkligen bara flyta med. Jag är så van att ha kontroll på vad jag tänker och gör, vad jag ska göra och hur saker ska bli. Nu är det ingen kontroll, fast det är inte rörigt och jobbigt ändå. Det är bara väldigt annorlunda. Och jag blir gansk vilsen i skallen. Och trött!! Jag är så trött. Haha. Jag sover ihjäl mig. Jag tror jag sover ikapp mina sista fem år!! Inget vaken kl tre och fyra och sedan gå upp kl fem just nu inte. Och inte är jag stressad heller. Lyckan att kunna sova så här, och utan att ha paniksmärta!!! Ni anar inte vilken omställning detta är för mig. En glimt in i en vanlig verklighet. Typ.

Jag tänker njuta utan att ta livet för givet. Nu går det åt energi att lära känna mig. Och eftersom jag inte känner mig själv, undrar om andra runt mig kommer märka nåt? Jag är inuti mig. Och lättpåverkad utifrån, där jag tränar på vad som händer i mig känslomässigt. Just nu behöver jag tid till mig. Och leva samtidigt.

När vi var på kursen fick vi hjälp att släppa taget om gammalt, det vi vet och inte vet. För livet och alla intryck, de påverkar oss vare sig vi vill erkänna det eller inte. Det är ju det som triggar och får igång oss, våra erfarenheter. Jag vill gärna förstå och inte bara stryka ett streck över. Eller det vill jag, fast jag vill förstå först, för att inte lägga det i en ryggsäck och ta fram, vid nästa grej. Så är min erfarenhet.

Något mer som är så viktigt som jag vetat om, och inte klarat av på egen hand, det är läkning på fysisk nivå, inifrån. Så känns det! Som om jag läker inifrån. Från de övergrepp jag varit med om i livet, det behöver inte handla om fysiska saker bara, övergrepp kan ske med ord också. Där ligger min största utmaning, att läka i att det inte är farligt, med ord. Jag tar så oerhört illa vid mig vid hårda ord. Eller om någon är arg på mig, utan att det är något. Orättfärdigt menar jag. Det är något som får mig att dra mig in i mitt skal som Skalman. Spelar ingen roll vem det är som blir arg. Jag vet att det är ända från barndomen. Lustigt är, att jag faktiskt inte är rädd för konflikter. För de är jag medvetna om att man behöver.

Så är det min fysiska smärta som blivit så låg sedan den här förändringen. Jag känner så väl att min anspänning i kroppen är låg. Nu kan jag känna att jag varit i ett starkt fly och fäkta läge!! På riktigt !! I allt!! Mot livet. Mot mig. I mig! Så nu vågar jag inte säga för mycket, så jag njuter. Här och nu. Och såklart kommer ju trötthet och sömn med läkning. Det ligger hos mig själv nu, att förvalta det här tillståndet, att inte stressa mig att hålla det kvar, hur gör man då?! Haha..nej att våga leva. Våga känna. Våga bara vara. Våga göra och stå för det jag känner är rätt. Om ni visste vad jag upptäckt hos mig själv, det vill jag behålla, sorgligt är det. Hur jag förhållt mig tidigare. Och som vi, de flesta gör.

Så nu kära du, är det spännande, att upptäcka mig. Vem är jag? Egentligen? Nu ska jag våga!!! Våga att vara, oavsett vad andra tycker. Det får stå för andra. Tyck om mig och häng på, eller så glider vi isär. Nu är jag tight med de närmsta jag har, så jag tror nog ganska säkert att de är kvar. De vet vem jag är, innan jag själv visste riktigt.

Vad gör du som du känner inte är ok för dig? För att passa in? Inte ställa till med nåt? Är du sann mot dig? Och om inte, hur funkar det, egentligen? Våga!! Se dig!! Det behöver inte vara otrevligt mot någon annan, för att stå i sin egen kraft! Heja dig!!

Ta hand om dig!! Kram//Annika

 
 
Carina

Carina

3 december 2017 17:58

Att våga leva, våga känna och våga vara sig själv är något som jag har fått lära mig och håller fortfarande på att lära mig men känner att jag har kommit en bra bit framåt , vissa dagar som om jag har kommit ända fram.
Ta hand om dig och trevlig helg

http://ennasbarn.bloggplatsen.se

Annika Fjällström

3 december 2017 18:13

Hej,

fortsätt kämpa!! Kram på dig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annika Fjällström - 29 april 2021 09:31


Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Av Annika Fjällström - 28 april 2021 10:20


Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Av Annika Fjällström - 22 april 2021 12:13


Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Av Annika Fjällström - 21 april 2021 10:00

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Av Annika Fjällström - 20 april 2021 11:50


Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...

Presentation


Älskar att skriva. Om livet, tacksamhet, glädje och svårigheter. Om barn och barnbarn. Lifvet helt enkelt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8
9
10 11
12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards