Hej fina!

Igår lyfte jag mig själv, inuti, till skyarna, av glädje och förvåning!! Vet inte i vilken ände jag ska börja berätta. Och jag har inte en aning hur jag ska våga tolka min framtid och läkning efter detta. Det var väl en insikt så stor. Att jag är så mycket starkare än jag visste.

Jag hoppas kunna ladda videon, har inte lärt mig så mycket här på bloggen än.
I många år har jag följt en kille på instagram, han är naprapat i Stockholm, och jag ska åka till honom om jag får ihop ekonomin. Han har ett brett tänk, om rörelse och kropp osv. Ibland kommer det utmaningar att klara vissa saker. Igår vågade jag mig på en, som jag absolut inte visste att jag var så stark i. Mitt utgångsläge är ju inte på topp, och tro mig, min lycka består inte endast i att jag fixade denna grej. Det är att jag fixade det!!! Att det finns mer inom mig än jag visste. Och jag blir banne mig stolt och hög!! Jag älskar träning. Jag älskar att utmana mig. Och det, är väl därför, jag kommit så långt i min läkning.

Till er som inte vet, jag föll väldigt illa 2001 på snowboard och 2006 blev jag påkörd bakifrån, i bilen, på E18. Det var liksom just då dödsstöten. Min smärta var hemsk i huvud, och jag tog ett beslut jag ångrar än idag, lång historia bakom det, att åka till Tyskland och stelop halva nacken samt skallen. Jag blev bättre av huvudsmärta fast sämre på andra sätt. Det var ett slarvigt utfört jobb, jag var sned, och det gick sönder.

Jag hade bl a 12 mm skruv genom leden på första och andra kotan under skallen. Då de gick av, fick jag hjälp i Uppsala. Vilket innebar när de tog bort 7 skruv, varav två halva skruvar, och två plattor som låg lodrät från bakhuvud till halva nacken, var tvungna att ta ben från min höft för att stelop första nivån. Det gick ju inte att ta ut främre delen av skruvarna i leden, så vi kunde inte chansa på att de skulle ligga där och skada mig. Det kan ju få hemska konsekvenser.

Den op gick bra, min anatomi var ju för hemsk bara. Varit helt öppnad från bakhuvud ner till en bit på bröstryggen. Mina trapezius låg till höger och vänster liksom. Så vid en senare op, då de nya skruv som höll ihop benmassa under läkning, ville min dr dra ihop nackens muskler som legat 5 år i vila. Då började mitt helvete. För det kändes så. Det blev problem med nerver muskler och kärl. Det blev för trångt. Så det skickas fel signaler från nerver och rakt upp i huvud.

Den smärta jag får då, innebär att jag inte kan sitta eller ligga ned, då blir allt värre. Så i tre år, fick jag några, om jag hade tur,4-5 timmars sömn, och sedan springa upp i panik, nästan varje dag, av en smärta så hög i huvud att jag ville dö. Kräktes ofta och petade i mig en massa olika smärtstillande. Sedan blev det bättre under dagen. Och började om nästa natt. Det var psykiskt påfrestande också, att veta att det börjar om igen. Att lära sig vara här. Och nu. Det var då det började.

Det är en annan historia, de fem nästa op jag får gå igenom. Det var op med friläggning av bl.a nerver och klyvning av muskler. Detta fick mig såpass bra att jag kunde börja röra mig. Igen. Och hittade en fantastisk tjej som heter Åsa, hon är utbildad PT, Karlstad träningspraktik. Hon lärde mig om 3D träning. För mig rehab. Det är inte stora tunga övningar för mig. Det är några basic övningar som fick min kropp att funka igen. Jag har även fått tips av min massör Robin på Tingvalla Naprapatklinik, som masserar Fascia. Så detta med 3D, fascinerar mig, hur lite som behövs, för att bli starkare än jag någonsin blivit med all annan träning jag hållit på med.

Så idag går mitt tack och varma hjärta till er två!!! Jag har tänkt att i framtiden kunna göra träning på riktigt. Ser ju så underbart kul ut, och jobbigt!! Haha. Åh vad kul det skulle vara. Och ibland får jag för mig, jag kanske skulle ta i ordentligt. Det kanske är det som ska till. Fast vågar jag ta smällen?!

Jag ville mest dela med mig av just detta, att vi alla är så mycket starkare än vi vet om. Att våga utmana och gå utanför komfortzonen, gör att vi mår bättre!! Vi växer inuti. Inte bara trampa runt i samma spår. Utmaningar i livet. Det utmanar jag dig med!!!
Kram// Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...