Hej fina!

Har känt att jag inte varit stark nog tidigare. Ett viktigt änne. Hur gamla vi än blir. Självskadebeteende. Det har jag haft. Av frustration, osäkerhet och framförallt själens smärta.

Det är några år sedan jag gjorde det sist. Jag gjorde det redan som barn. Då för att få uppmärksamhet. Vilket blev helt galet fel reaktion. I vuxen ålder kom det i samband med PTSD. Som betyder posttraumatisk stressyndrom. Det har jag också haft. Som jag, innan jag fick det klart för mig,trodde bara var typ de som är drabbade av krig får.

Jag har en tung ryggsäck lämnad bakom mig. Det finns olika sätt att gå tillväga med ett sådant beteende. Allt från ätstörningar till att skada sig själv. Jag har bytt det ena mot det andra. Och inte förrän jag började skada mig med vasst föremål, förstod jag att jag behövde hjälp. Jag hade terapi sedan förr. Bu behövde jag specialist.

Googlade och tyckte nog att jag stämde in. Skrev egenremiss till CTS, i Karlstad. Kom in på utredning snabbt och till min förvåning, hamnade jag högt på skalan. Blev lite chockad.

Jag är väldigt känslig. Tar kanske åt mig lättare än vissa på tonfall och ord. Det går in och biter sig fast. Även tystnad gör väldigt ont. När man använder det mot mig. Som ett straff eller gör som du vill/tro vad du vill. Och jag måste tolka liksom. Gissa vad tystnad innebär.

Vet inte varför min känsla kom att berätta. Jag har öppnat pandoras ask kanske. Med rätt hjälp och förståelse varför jag gjort så mot mig, har jag orkat sluta. Jag har ett värre bakslag med smärtan som är skrämmande. Skrämmande för jag inte vet än, hur länge det varar. För alltid säger reptilhjärnan såklart. Sunda förnuftet försöker få en annan syl i vädret. Jag vet inte helt enkelt. Mer kan jag inte göra. I detta väcks minnen.

Minnen av att inte bli förstådd. Att bli trodd på. Inte få den kärlek eller närhet när det är som svårast. För att jag i svåra stunder bara orkat vara självisk. Av rädsla. Av att inte orka bry mig. Av skräck. Att vara tvungen att kanske alltid leva så. De minnena väcks lite. Fast känslan är tryggare nu. Och jag är starkare.

Att få må nästan helt bra i tre månader och få så här ont. Det är tufft. Jag är tuff. Idag valde jag kärleken. Och lade smärtan i ryggsäcken. Den får bara inte bestämma mer över mitt liv. Till viss del ska jag lyssna såklart. Inte låta den ta över.

Ha det fint. Och om du mår dåligt. Hitta hjälp. Ensam är inte stark. Kram // Annika

Ge aldrig upp!!

 

Anne

5 oktober 2017 23:52

Vad fint att du är så öppen, det är nog nyttigt, inte bara för dig. Jag säger inte så mycket i kommentarer men läser varje ord som du skriver ska du veta. Vi är så olika du och jag, du lär mig. Du visar mig ett annat inre. Det är bra för mig. Om du förstår hur jag menar?
Angående kroppen:
Jag tror att du behöver en ny omgång botox. Har kännedom om behandlingen via mitt jobb. Var fjärde månad, regelbundet. Ibland hinner smärtan komma innan nästa behandling, ibland inte.
Stor kram.
Anne (ja, den där som opererades 2012).

Annika Fjällström

9 oktober 2017 08:15

Hej,

tack för fina ord, kul att det finns något som känns bra för dig. Jag hoppas ju det, precis som du fick igång mig då, utan dig vet jag inte hur jag skulle ha hittat du vet, occipitalis osv :D
Tack ang botox, jag har tänkt nu när jag testat och se hur det blev utan, att kroppen behöver säkert något år, lite drygt, med borox. Märker ju att det läker med nerver väldigt bra med och utan botox, tiden är det som behövs! Och att hjärnan får vila av signalerna!!
Stor kram till dig med!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...