Hej där ute!

Hoppas du haft en så bra helg just du kan. Själv har jag mycket att smälta.

Förra helgen blev jag rejält förkyld och har faktiskt varit ganska dålig i veckan. Ändå varit så frisk. Att jag orkar vara uppe och leva mer än förut trots den förkylningen. Det är så overkligt att jag känner mig som i en dröm.

Jag har ett ödmjukt lyckorus i mig. Jag vet inte hur jag ska kunna dela med mig av mig. Det är mycket jag vill använda min livslust till. För det är just det som det är. Att sedan träffa en kille som har en massa lust till livet är ju grädden på moset.

Jag har ju önskat. Och velat. Och vetat. Att jag ska leva igen. Och nu är det större än jag visste. Livet. Det som händer. I kroppen. Hur den läker. Vad jag klarar. Och livet i sig självt. Som jag väl inte riktigt har levt ut sedan jag var ung. Jag tänker på just inre hämningar. Det är något som är borta. Jag vet inte vad. Kanske det också är den magiska åldern 50 som har med utveckling att göra.

Behöver stanna upp nu i veckan och reflektera lite. Stanna upp och gå in. I mig och min själ. Jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Så känns det av allt liv i kroppen. Hos er kanske det är en vanlig känsla. Jag själv har ju varit i mitt egna fängelse. Länge.

När det kommer till kärleken så är det verkligen något jag aldrig trodde mig själv om få uppleva. Det finns verkligen olika stadier i livet. Och vart vi är med kärlek. Och vad är kärlek? Visst vet jag att vi möter människor med vad vi behöver och kan möta just då. Alla resor har sin tid. Skillnaden för min egen resa just nu, är väl att jag för första gången i livet tycker om mig. Att jag vet att jag är bra. Jag har alltid vetat det samtidigt har det funnits den där osäkerheten att inte duga och att hålla tillbaka mig själv.

Jag vill aldrig mer förlora mig. Som person. Och utvecklas, det vill jag och har redan gjort. Att träffa någon som lyfter mig. Mina egenskaper. Stöttar när jag inte kan. Eller orkar p g a bakslag. Att ändå duga. Nu är det tidigt än i relationen. Och jag bryr mig inte, för det vi är med om det är vårt. Och om det så skulle vara en månad eller hundra år. Har jag mött någon. Som ger mer än jag drömt om. Av sig.

Den här helgen har jag skrattat och det har varit så tokigt roligt. Oss två. Han! Och jag. Och livet. Det är en plåga att vara ifrån varandra. Han lever i mig. I min själ. Och det är inte jobbigt. Och jag behöver inte fundera. Jag känner. Och det är ömsesidigt.

När vi ser tillbaka. Hur vi funnits nära varandra hela livet. Utan att veta om. Det är lite läskigt och stort och underbart att se hur saker vävs ihop. Sakta men säkert. I takt med vad vi är mogna till. Vart vi är. Och när vi behöver. När det är dags.

Tack älskade Christer för att du är du. Det du ger mig är oslagbart. Och var vi än hamnar. Så har du redan gett mig mer än jag kan smälta. Och kommer allltid ha det med mig. På så kort tid. Och det känns som vi alltid har varit tillsammans. Du växer i mina ögon och mitt hjärta. För varje dag.

Ha nu en fantastisk måndag. Kom ihåg att den blir så bra du orkar vända tanken till. Kram // Annika

Min egna goa firefighter??

Bara sådär?! Min första i livet tror jag väl???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...