Hej finisar!

Tack alla som hört av sig med lyckönskningar. Det har värmt i mitt hjärta!

Det händer mycket i livet mitt. Från att från en liten, liten tid sedan knappt gått utanför dörren, och de gånger jag hittade på något , ökade smärtan oftast. Sedan jag blev själv har det hänt så mycket mentalt till det bättre att kroppen också följt med.

Nu är jag i en position där det kryper i mig om jag inte får en längre promenad. Kollade på Runkeeper och såg att 2015 var jag stolt över mina 1 km promenader. Idag har jag tagit med min hund Pixie på en långpromenad. I en och en halv timme. Vilken oerhört skön känsla!!

Tankarna är många även om jag lever i nuet. Min fantastiska kirurg och doktor Åke, sa efter första ingreppet att en del får depression p g a att omställning blir så annorlunda. Från att smärta har styrt mitt beteende, där jag inte tar smärtstillande längre utan tar promenad istället. Vanan att vara lite rädd. Att veta vad jag klarar. Hur mycket energi T ex. Jag är inte deppad. Det är en stor omställning bara.

En annan tjej med långvarig smärta försökte förklara för en vän hur det här är. Att orka. Att ha nog mycket ork. Hon tog en liknelse med skedar. Att säg när du vaknar så känns det som du orkar tio saker, du har alltså tio skedar. Så gör du en sak. Helt plötsligt har du inga skedar. Eller så kanske du har två kvar. Att inte veta innan. Att inte heller pressa på när skedarna är slut.

Lite av det har jag kvar. Att jag vill göra allt. Nu har jag varit i dvala så länge, att bara kunna leva, tar på krafterna. Och utåt kan det verka som jag är som vem som helst som aldrig varit sjuk. Det här är knivigt. Hur gör jag då? Det går omöjligtvis att förklara. Då är det tålamodet som får komma fram. Och min inre styrka. Att våga lyssna på kroppen. Och huvudet. För hjärnan, den blir fortast trött fortfarande. Den vill allt!!

Så fortfarande har jag mycket framför mig att lära mig. Jag vågar släppa taget. Jag vågar leva!! Jag KAN leva!!! Och jag behöver vila. Tid. Tålamod. Och vet ni? Ingen eller inget kan ta den styrkan ifrån mig. Jag gav bort min styrka. Och det tänker jag aldrig mer göra!!

Stå i din kraft! Ge inte bort din styrka! Var ödmjuk samtidigt. Gör det som känns rätt i själen.

Tyvärr funkar det fortfarande inte med bilder i appen. Så ni får hålla tillgodo med texten.

Ha en fin dag!!//Annika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...