Direktlänk till inlägg 11 september 2017

Vad är kärlek

Av Annika Fjällström - 11 september 2017 11:05

Hej där ute!!

Eller inne. Hoppas du har det bra och om inte att du orkar hitta något just nu som ändå är bra. Att hitta något litet eller stort att vara tacksam för hjälper oss att vända. Vända bort det jobbiga.

Själv upplever jag livet nu. Och upptäcker livet. Om jag på något vis, kunde förmedla en före och efter känsla skulle jag. Om jag finner något bra ska jag göra det. Just nu finns inget som beskriver det jag känner och går igenom.

Så många år. Som jag har haft ont och slitit ont i mig själv. Till min relation som gift. Andra förhållanden tidigare. Och framförallt till min egen relation till mig. Jag har ju läst om sådant. Uppvaknande och annat som jag inte har tagit till mig utan tyckt annat om. Inte förstått alls vad de menat.

Nu sitter jag här. Med alla känslor på en och samma gång. Först och främst att jag äntligen, för första gången i mitt liv, och det är verkligen så. Så är den känslan i mig, att jag vill vara den jag är, att jag duger. Inte behöver hålla mig tillbaka. Om inte någon gillar mig för den skull så är det ju inte mitt problem. Jag har alltid tänkt så. Fast inte orkat känna hela vägen. Nu syftar jag på mig som en bra person. Och med rätt känsla i mig, så är jag också det.

Alla!! Människor är bra. Det är vad jag anser. Sedan finns det saker vi gör och säger av olika anledningar som inte är bra. Inte är ok. Något har ju väckt den demonen. Indoktrinering eller livet eller vad vi ska kalla det. Jag själv har ju varit så känslig för allt. Andras känslor. Vad andra sagt har p g a min osäkerhet fastnat i mig. Redan som barn. Jag hörde min älskade mamma i sitt alkoholrus säga till min styvfar att hon inte tyckte om mig. Inte han heller Att jag var besvärlig. Jag låg alltså och hörde detta. Och det är som en liten film i mitt huvud. Jag var 12-13 år. Känsligt. Älskar min mamma och hon älskar mig. Det var i hennes problemfyllda tid hon kände så. Och jag vet idag varför.

Jag har av några syskon, vi var 6 st som växte upp tillsammans, vi är 8 st totalt, fått höra i hela mitt liv att jag är så arg. Av en syster, att jag var arg redan som spädbarn. Och hon slutar inte säga detta. Fast jag sagt till henne. Jag vet att hon har sitt, hon är en underbar och snäll kvinna. Jag råkar tyvärr få ut för något hon inte själv mår bra av.

Allt vi hör och är med om är intryck som fastnar. Livet. Jag vet om det. Det som är det mindre enkla är att få det till att det är deras sanning. Min pappa tog sitt liv när jag var 13. Det har ju också präglat mina relationer till män. Och förhållanden. Även till vänner. I hela mitt liv, har jag inte vågat riktigt. Jag har vänskap nu som betyder allt. För jag har berättat. För de vänner jag har, att jag inte trott att de egentligen vill umgås med mig.

Nu vet jag. Att det ligger i min uppväxt. Nu vet jag. Att de som uppskattar mig finns kvar. Nu vet jag. Att vi möter människor i livet som, om vi vill, hjälper oss bli av med bagaget genom att möta motstånd. Att vi vågar se på våra reaktioner på situationer. Utan det växer vi inte. Jag älskar att växa. För att jag mått så dåligt.

Jag har mött en man. På ett udda och märkligt sätt. Precis när jag kände att jag älskar mig. Jag är bra. Och jag kan leva själv och bara ta hand om mig och min familj. Jag behöver ingen. Då ramlar han ner typ från himlen. Helt oväntat. På ett för mig oväntat och roligt sätt. Där jag tidigare tänkt att hur ska jag orka träffa någon och lära känna på nytt, hur ska jag som inte är intresserad av uteliv med krogen t ex hitta någon. Osv. Ja ni. Jag lade ner tanken. Affirmerat i meditation att om jag ska ha en ny kärlek, så möts vi.

Att känna som jag gör för mig själv. Att aldrig mer vilja förändra mig för någon annan. Och att möta en sådan man jag mött nu. Det är jobbigt skrämmande och helt underbart. Att någon annan förlorat sin far, sin vän, kollega osv i samma ålder som mig. Ungefär vid samma tidpunkt. Ja varför inte leva. När allt för varje dag bara känns så bra att jag känner mig som i en dröm. Det är ju underbart den tiden vi har. Har jag lärt mig något så är det just det. Och vad gör jag med alla känslor. Inte orkar jag stöta bort dem, tro mig. Jag är inte blind. Jag har ju haft det svårt så jag skulle inte sätta mig i en ny svår period.

Så frågan är vad kärlek är? Den finns i många olika former tror jag. Beroende på var du är i livet. Har du kärlek och en partner som också vill växa och kärleken är stark, hos båda. Då vågar jag inte just nu inte veta hur det känns. För nu. Nu är alla känslor överallt på samma gång. Och jag bara tillåter mig att följa med. Och det jag känt förut var med dem. Det jag känner nu? Ja det är livet i mig. Som jag väntat på. Att få känna livet i mig. Utan ökad smärta, att ha någon som betyder så mycket och jag själv betyder mycket för. Och att jag vågar tro. Finns inget tvivel. Och det. Det är helt nytt för mig. Mycket beror på vart jag är i livet själv med mig. Mycket beror på honom. Och det vill jag behålla för mig själv.

Jag är tacksam. Så oerhört tacksam. Att få möta en sådan här underbar man. Och att inte ha tvivel. Och att få leva. Hur ska jag någonsin kunna berätta min känsla? Det kan jag inte. Inte just nu.

Ha det nu så bra. Och det finns hopp om du mår dåligt. Om du vill. Och orkar ta tag i det som finns inom dig. Kom ihåg att allt läker. Om vi vill.

Kärlek till er // Annika

[Bild]

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annika Fjällström - 29 april 2021 09:31


Hej fina! Sitter i solen. Det är kallt ute fast på min balkong är det fantastiskt. Jag sitter med en klump i magen av tacksamhet. Att ha den här möjligheten. Det är inte bara att jag får sitta här. I ett drömboende. Utan att jag fantiserade, eller...

Av Annika Fjällström - 28 april 2021 10:20


Hej fina! Wow! Idag, åtminstone än så länge är det typ vindstilla här i Karlstad! Det är så jag inte riktigt vågar tro på det. Hihi. Jag har vågat. Hitta ut ur en tuff situation. Igen. Det är väl det vi gör. Med livet. Frågan är hur. Varje gån...

Av Annika Fjällström - 22 april 2021 12:13


Hej fina! Hur tänker du? Hur känner du? Ältar du att du önskar något annat? Annat jobb, liv eller relation? Det gör vi alla tror jag. Att jag har hamnat på ett så bra ställe i mitt liv inuti mig, är inte något som bara blivit. Inget någon gett mi...

Av Annika Fjällström - 21 april 2021 10:00

Hej fina! Oj så många år sedan jag skrev. Det har hänt mycket i mitt liv. Jag mår väldigt bra, ganska fri i min gamla smärta. Det ska jag återkomma till såklart. Mitt barnbarn Neo har blivit fem år, den 30 mars! En stor kille som jag antagligen ...

Av Annika Fjällström - 20 april 2021 11:50


Hejsan!Ser att flera är ute på min blogg trots alla år sedan jag skrev. Livet har gått och jag tappade lusten att skriva. Det har nu börjat smyga sig på igen och jag kommer nog dela med mig lite än en gång. Till dess önskar jag dig en fantastisk dag!...

Presentation


Älskar att skriva. Om livet, tacksamhet, glädje och svårigheter. Om barn och barnbarn. Lifvet helt enkelt.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards