Hej på dig!

Det händer så mycket i mitt liv att jag inte känt för att skriva. Sedan är det saker som jag inte vill dela med mig av. Än! Bra saker.

Något som är så fantastiskt och som jag drömt om sedan 2012 någon gång. Det verkar som det kommer igång nu. Än är det tidigt att säga helt. Känslan är där, något nytt har skett i min kropp. Inte bara psykiskt utan och stora framsteg fysiskt.

2001 var min första olycka. På snowboard. Då kom min huvudvärk som jag hade typ varje dag mer eller mindre. Vid ansträngning fick jag migrän. Fick igen bra hjälp. Sedan 2006 i september blev jag påkörd bakifrån på E18, och min nacke blev riktigt ont. Smärtan i huvudet blev än värre.

Sökte till slut fel hjälp, trodde då det var rätt. Blev opererad i Tyskland med en steloperation med 7 skruv och två plattor. Detta var inte bra. Inte rätt. Sedan gick det sönder. 2009 small det till och efter det blev jag sämre. Till slut gick Akademiska i Uppsala med på att ta bort skrotet för de såg att det var trasigt.

Det var op nr två. Grejerna togs bort, de tog ben från höft då mina översta kotor behövde steloperation. Då satte man in två andra skruv för att hålla på plats. Operationen blev lyckad. Förutom att de nya skruvarna skavde på min nerv i bakhuvudet. Så i mars 2013 skulle de ta ur de skruvarna. Vaknade efter den op med ett bakhuvud utan känsel.

Nu började mitt helvete. Smärtan i huvudet från nerver, den kommer jag aldrig kunna beskriva. I den här smärtan, hade jag ju samtidigt sett fram emot att få leva fri. Fri från fängelset som skruvarna innebar. Så mitt inre jobb startade. Hur jag kunde hitta lösningar. Jag kunde inte ligga, sitta och gå. Rörelse var bäst. Nätter som jag somnade av utmattning ledde till att jag vaknade med än värre smärta. Varje natt!!

Jag blev op i Uppsala två ggr till. Lokalbedövning och friläggning av en nerv som heter occipitalis. Det hjälpte en stund. Sedan blev det värre. Hade ju fler klämda nerver längre ner. 2016 fick jag tag på dr Åke. Tre ingrepp har han gjort. Där han lossat på och frilagt nerver och muskler. Med oerhört bra resultat. Nu har han inte mer möjlighet vad jag förstår. Så det sista som gör så ont. Det fixade jag med medicinsk botox. Blev näst intill smärtfri. Migränen borta. Ett anfall på två månader. Smärta kvar ja. Den kan jag leva med.

Nu har jag med egen rehab och massage, börjat hitta rätt. För några dagar sedan gick jag 7 km i ett sträck, utan att min smärta ökade nämnvärt. Igår var lyckan total. När jag som mormor, klarar av att hämta min Neo på 1,5 år. På dagis, drar hem honom i vagnen. Vi busar leker och skrattar. Jac lyfter upp honom i stolen. Osv. Och ändå ingen ökad smärta. !!!

Vad händer liksom?! Nu kommer resultaten. Som jag först började mentalt. Som jag ökat på. Kostat många behandlingar med dyra pengar. För att undvika medicin så mycket som möjligt. Utan medicin, är jag äntligen mig. Annika. Den glada och lättsamma. Påhittig och sprallig. Buset lurar i bakfickan. Som jag har längtat och saknat. Mig själv.

Allt går!!! Ge aldrig aldrig upp om du är därute med en svår situation. Det kan vara övermäktigt. Jag vet. Jag ville så gärna leva att jag bara ville dö!! Så häng i!! Kämpa! Släpp taget och be om hjälp! Fantisera hur du vill må med rätt känsla!!

Ha bästa dagen!! Den blir det du använder tanken till !!

Kram// Annika